Så skapas ett konstverk från Gradienta

Varje konstverk från Gradienta börjar med ett fotografi av en verklig plats. I det här exemplet visar fotografiet Vernazza, en hamnby vid Italiens liguriska kust, i skymningen. Husen reser sig ovanför vattenbrynet, ljusen tänds i fönstren och havet runt omkring har börjat mörkna.

Originalfotot är en bildbanksbild från Pexels. Som för många av Gradientas konstverk har det färdiga verket fått sitt namn efter platsen, så att kopplingen mellan konstverket och den plats dess färger kommer från finns kvar.

De tre stegen ovan följer förvandlingen: fotografiet med himlen borttagen, de fem huvudfärgerna som identifierats i det som återstår av motivet och det färdiga konstverket. Varje steg förändrar hur fotografiets färger visas, samtidigt som en del av den ursprungliga vyn finns kvar.

Himlen tas bort

Det första steget är att ta bort himlen. I ett landskapsfotografi kan himlen ta upp en betydande yta och bidra starkt till den samlade paletten. När den tas bort flyttas fokus till byggnaderna, marken, vattnet och andra inslag nedanför.

I fotografiet av Vernazza blir hamnen, husen och klipporna kvar, tillsammans med de speglingar och det konstljus som syns i skymningen. Det är de inslagen som ger den färginformation som används i nästa steg.

Hur de ser ut beror ändå på förhållandena när fotografiet togs. Sten, målade husväggar och vatten ser olika ut när ljuset skiftar. Den palett som blir resultatet hör därför till just den här vyn av Vernazza, i just det här ögonblicket.

Färgerna ordnas

Därefter läses färgerna i det kvarvarande motivet av och sätts i ordning. I fotografiet hjälper små variationer i färg till att beskriva föremål och ytor: skuggor under byggnaderna, speglingar i vattnet och ljus som faller över putsen. När färgerna ordnas om går det att se deras inbördes förhållanden mer direkt.

Fem huvudfärger sammanfattar Vernazzas palett:

• #0F1719 – nästan svart med en blågrön ton, som påminner om det mörka vattnet runt hamnen.
• #73858F – en sval skiffergrå, förknippad med byns skuggade ytor.
• #C46114 – en varm rostorange, som speglas i den upplysta stenen och putsen.
• #154D67 – en djup blå som knyter an till havet.
• #423B31 – en mörk umbra, som återkommer i klipporna och murarna.

De fem färgerna ger en användbar sammanfattning, men konstverket använder den bredare skala av färger som hämtats ur fotografiet. Du ser femfärgspaletten bredvid varje konstverk i butiken. Utvalda färger går också igen i formgivningen av Journal; den här artikeln använder Vernazzas rostorange för länkar och rubriker.

De ordnade färgerna bildar band ovanför det kvarvarande motivet och fyller ytan där himlen var. Byn syns kvar längst ned i konstverket, så att du kan koppla banden till fotografiet de kommer från.

Inga nya färger tillförs under processen. Förändringen kommer av att fotografiets befintliga färger ordnas om och av att den yta de tar upp i kompositionen förändras.

Vad förändras när färgen ordnas?

I originalfotografiet kan blicken vandra mellan igenkännbara detaljer: båtar, fönster, byggnader och klippor. Deras färger bidrar till vår förståelse av motivet, ofta utan att vi betraktar dem skilda från själva föremålen.

Banden förändrar det förhållandet. En färg som upptog en liten yta i fotografiet blir lättare att lägga märke till, medan angränsande band gör skillnader i ljushet, värme och mättnad tydligare. Byn som finns kvar ger en referenspunkt för den här mer abstrakta ordningen.

Avsikten är att ge färgerna en tydlig struktur och samtidigt behålla deras koppling till landskapet. En del betraktare kan uppleva upprepningen och kontinuiteten som vilsamma; andra kan vara mer intresserade av kontrasten mellan banden och det detaljrika motivet nedanför.

Forskning om landskapspreferenser väcker en närliggande fråga: hur påverkar det sätt som detaljer är organiserade på vår reaktion på en bild? Den ger ett sätt att tänka kring kompositionen, även om den inte fastställer hur människor kommer att reagera på just de här konstverken. Seendets vetenskap går igenom den forskningen tillsammans med färgseende och känslomässiga associationer.

Från fil till canvas

Den färdiga kompositionen förbereds som en högupplöst fil. Varje canvastavla trycks när en beställning görs, hos den tryckpartner som ligger närmast dig.

Det finns tre utföranden, och vart och ett ger konstverket en annan kant och ett annat djup på väggen:

• Canvas på kilram. Tryckt på canvas på 400 g/m² och handspänd på en 38 mm djup kilram, utan omgivande ram.
• Inramad canvas. Duken spänns på en smalare kilram på 19 mm och monteras i en ram, som ger bilden en tydlig avgränsning.
• Floaterram. En smal spalt skiljer duken från ramen runt den, så att dukens kanter och djup syns.

Tänk på utförandet i förhållande till konstverkets storlek och föremålen runt omkring. En canvas utan ram låter bilden själv utgöra den synliga kanten, medan alternativen med ram tillför ytterligare ett element i helheten. Canvasguiden jämför de utföranden, storlekar och djup som finns.

Utforska det färdiga konstverket

Vernazza – Ljusets ekon nr 006 är ett av 48 konstverk som tagits fram ur fotografier av verkliga platser. Dess mörka blå toner, grått och rostorange speglar balansen mellan naturligt ljus och konstljus som fångats i originalbilden.

Om du vill jämföra paletten med andra platser kan du utforska konstverken efter färg. Besläktade vyer hittar du också i kollektionen Kustlandskap, som länkas nedan.

Bilder och information om Gradienta hittar du på sidan Press.